
Norska fjordar och Sveriges västkust
När
man talar om koraller går tankarna ofta till tropiska vatten,
färgsprakande fiskar och solbadande rev, men långt
ifrån dessa välkända bilder, i Skandinaviens kalla och mörka
djup, existerar en annan slags undervattensvärld som trotsar våra
föreställningar.

De växer i mörker, de formar livsmiljöer under
tystnad... och de påminner oss om att det mest fascinerande ibland sker i
det förbisedda... -Detta är kallvattenkorallernas rike.
Här bildas inga färggranna atoller, men ändå frodas livet, långsamt,
tåligt och i det tysta. Korallerna som lever här är inte beroende av
solens strålar, utan får sin näring från näringsrikt vatten som strömmar
genom djupen. Trots temperaturer som kan sjunka till fyra grader
Celsius och ett ständigt mörker, bygger dessa organismer strukturer som
kan bestå i tusentals år.
En av de mest kända arterna är Lophelia pertusa (numera klassificerad
som Desmophyllum pertusum), en revbildande korall som skapar komplexa
habitat för otaliga marina arter. Lophelia reven kan växa till imponerande
storlek och utgör viktiga biologiska hotspots.
Dessa rev är oaser av biologisk mångfald som ger skydd
åt fiskar, kräftdjur och otaliga ryggradslösa djur i ett landskap som
annars verkar kalt och kargt. Lophelia rev, som vanligtvis finns
hundratals meter djupt, har registrerats så grunt som 39 meter.
Andra kallvattenarter, som mjuka koraller som dödmanshand och
havsanemoner, förekommer ofta på dykbara djup och bidrar till levande
och färgrika undervattensmiljöer.
Med sitt uttrycksfulla namn och
sin gripande form är Alcyonium digitatum, mer känd som Dödmanshand, en
av de mest karaktäristiska kallvattenkorallerna i Skandinavien.
Dessa mjuka koraller, som finns från några meters djup ner till
cirka 50 meter, liknar bleka, fingerliknande utskott. De kan vara
orangefärgade eller spöklikt vita och växer vid klippor, vrak och pirar.
För dykare erbjuder de en av de mest tillgängliga glimtarna i
kallvattens- korallernas värld, en mjuk, surrealistisk korallskog under
ytan.
Dyk lite djupare, och du kan ha turen att få se Cylinderros
(Pachycerianthus multiplicatus), en eterisk varelse som mer liknar ett
himmelskt skådespel än en levande varelse.

Nergrävd i mjuk lera sträcker den ut sina långa, ömtåliga tentakler som
ett fyrverkeri fruset i tiden. Med nyanser av genomskinligt rosa, lila
och krämvitt är den både skör och fängslande. Den livnär sig passivt på
plankton som driver förbi i det djupa vattnet.
Cylinderrosen är mycket känslig för störningar och trivs på lugna,
ostörda havsbottnar, livsmiljöer som blir allt mer sällsynta till följd
av bottentrålning, sedimentering från muddring,
offshore-installationer och andra mänskliga ingrepp.
Trots sin anpassning till kyla och mörker är kallvattenkoraller mycket
känsliga för mänsklig påverkan. Bottentrålning, där tung utrustning dras
längs havsbotten, kan förstöra rev som tagit sekler att växa fram.
Sediment från muddring och kustutveckling kan kväva filtrerande organismer
och rubba hela bentiska ekosystem.

För den som vågar trotsa kylan erbjuder Skandinaviens kalla
vatten en unik och ödmjukande upplevelse. Att sjunka ner i dessa djup är
att träda in i en undervattenskatedral, en plats där livet klamrar sig
fast vid sten och trotsar strömmar, långt bortom solens räckvidd.
Du hittar inga stim av färggranna fiskar här. Istället möts du av en
långsam, intrikat livsdans, en skog av fingrar, ett tyst fyrverkeri,
koraller formade inte av solljus, utan av tid.
Detta är Nordens kalla trädgårdar, lika värdefulla, och lika hotade, som världens tropiska rev.
Kallvattenkoraller representerar ett sällsynt och ömtåligt ekosystem med
stor biologiska mångfald, ett som vi inte har råd att förlora. De
påminner oss om något fundamentalt, att livet, i all sin märklighet och
anpassningsförmåga, kan frodas även i de mörkaste, mest förbisedda
miljöerna på jorden.
