.
Öga mot öga med världens största djur
Under inspelningen av filmen "Europas sista jättar" fick jag uppleva otroliga möten med havets majestätiska giganter. Möten som fortfarande betyder mycket för mig och som alltid kommer att förgylla min tillvaro...
Jag ligger där i vattnet och undrar vad som ska hända därnäst, kan inte göra så mycket mer än att fotografera.
Vår segelexpedition över norra Atlanten skulle visa sig bli alltmer dramatisk än vad vi någonsin kunnat ana...
Expeditionen startar
Vårt stora äventyr börjar vid Lofoten i Nordnorge. Med vindarnas hjälp vill vi därifrån färdas över Nordatlantens vatten för att finna de djur som fascinerat människan i årtusenden, valarna.
I århundraden har dessa magnifika djur blivit hänsynslöst jagade, vilket bidragit till att vissa valarter blivit helt utrotade medan andra, som lyckats överleva den grymma jakten, fortfarande idag är hotade av utrotning.
Med denna seglats vill vi ta reda på vilka valarter man idag har chans att finna i norra Atlanten. Om valarna tillåter oss att komma nära. Hur stora chanserna är att kunna filma och fotografera dessa gigantiska djur även under vattnet och om det finns någon möjlighet att finna världens största djur, blåvalen.
Att mycket spännande väntade oss visste vi, men vad som komma skulle hade vi aldrig kunna drömma om.
Vi får beskåda hur dessa eleganta djur i samspel med varandra tar del av överflödet av fisk. I den så kallade ”carousel feeding” samlar späckhuggarna ihop sillstimmet genom att tillsammans simma runt den för att sedan, med kraftiga slag med stjärtfenorna, bedöva fisken som de därmed kan äta upp en efter en.
Det är första gången som jag är i vattnet tillsammans med späckhuggare. Känslan är obeskrivlig nära dessa intelligenta och nyfikna valarna närmar sig för att ta en titt på mig. Och visst har dom bra musiksmak, så fort jag börjar sjunga i min snorkel kommer ännu fler nyfikna späckhuggare för att lyssna på det musikaliska mästerverket som hoppat i vattnet. Det känns som om jag kunde tillbringa en evighet tillsammans med mina nya vänner, men eftersom det är vinter och det slutligen blir för mörkt att filma och fotografera, blir vi tvungna att söka oss in i hamn för att övervintra båten.
Våra planer är nu att segla väster om de brittiska öarna längs ”Atlantic Frontier”, även kallat ”Atlantens sista vildmark”, för att sedan fortsätta längs den irländska västkusten. Men som det irländska havet är känt för så ökar vinden och vågorna blir allt kraftigare.Vädret utvecklar sig till storm och plösligt händer det som inte får hända.Vi tappar rodret 100 sjömil utanför Irlands västkust. Helt utan möjlighet att kunna manövrera båten driver vi i två dygn i det stormiga vattnet. När sjön lugnat sig något kan vi slutligen blir bogserade in till hamn av en Nya Zealändsk båt som turligt nog har vägarna förbi.
I de varmare vattnen runt Azorerna möts vi av mängder av olika delfinarter som lekfullt hoppar runt båten. Vi träffar även på sköldpaddor och klumpfiskar, som fridfullt simmar i det klarblå vattnet. När vi även få se två sillvalar, som är en av de valarter som fortfarande ligger på farozonen att bli utrotade, blir vi otroligt glada. Må dom bara inte vara påväg till Island där dom nu har återupptagit jakten på denna hotade arten. Sillvalen med sina upp till 26 meter är den näst största valen. Skulle vi nu, här i det klara blå atlanthavet runt Azorerna, även kunna få se den största av dem alla, blåvalen?
Världens största djur
Vi kunde knappt tro våra ögon när vår dröm plötsligt går i uppfyllelse. Inte långt från Sao Miguel, den största ön på Azorerna, ser vi ett stort blås och en grå jättekropp, likt ett berg, stiga ur havet. Inga tvivel, det är en blåval! Blåvalen som kan bli 30 meter lång och väga 120 ton är världens största levande varelse. Det känns ofattbart när hon, med sina långdragna rörelser, majestätiskt simmar förbi oss. När jag hoppar i vattnet märker jag vilken enorm kraft och fart detta väldiga djur har när hon glider genom vattnet. Det känns som om tiden står stilla när jag öga mot öga möter hennes blick.
Trots blåvalens långsamma rörelser har hon en bra fart genom vattnet och det gigantiska djuret tonar sakta bort och kvar finns bara det oändligt blåa vattnet.
Största tandvalen
Azorerna är känt för sitt rika valliv och då syftar man främst på kaskeloterna som lever runt de nio öarna. Genom att bo och leva på segelbåten kan vi tillbringa många månader tillsammans med dessa facinerande djur. Kaskeloten är den största tandvalen och jagar på ner till 3000 meters djup där dom äter jättebläckfiskar som kan bli längre än valarna själva. Denna mytomspunna val har den största hjärnan av alla levande varelser, och visst känner jag att dessa valar har något speciellt när jag tillbringar många timmar tillsammans med dem i deras rätta element.
Sociala djupdykare
Kaskeloterna är mycket sociala djur och trivs bäst när dom, i stora klungor, fördriver eftermiddagen med att ömsint umgås med varandra. Till en början är valarna inte särskilt intresserade av mig när jag ligger där i vattnet, men med tiden blir jag allt mer accepterad och får komma allt närmare. Med deras stora stjärtfenor skulle kaskeloterna lätt kunna döda en människa, men valarna vet exakt var jag befinner mig och rör sig sakta och försiktigt. I gruppen finns både gamla som unga, mödrar som nyfödda ungar varvid en del är mer nyfikna än andra. Och slutligen får jag uppleva något jag aldrig skulle kunnat ana. Efter allt jag fått uppleva under resans gång så kommer detta att förbli mitt största och djupaste minne.
En ung, nyfiken kaskelothona vänder sig om och tittar länge på mig. Hon börjar sända ut ultravågor för att försöka avgöra vad jag är för något. Sakta kommer hon allt närmare. Hela min kropp pulserar av hennes starka ultraljud och visst börjar pulsen slå ännu lite snabbare när hon efter en stund börjar putta på mig med sitt stora huvud. När kaskelothonan fortfarande inte kan avgöra vad det är för något hon har framför sig börjar hon sakta öppna sin mun. Men hennes huvud är så stort att hon bara lyckas fösa mig fram genom vattnet. Denna nyfikna lilla val förstår dock ganska snart att jag inte är något att smaka på och vänder sig därmed om börjar sakta simma tillbaks till sin flock.
Filmen "Europas sista jättar" visades på NRK dec/jan 06/07 och SVT aug 2007. Nedan finner du en sekvens från filmen... :)
Ett fotoäventyr utöver det vanliga
Sakta vänder sig kaskeloten och tittar på mig. Hela min kropp pulserar av de starka klickningar hon börjar sända ut för att avgöra vad jag är för något. Hon kommer allt närmare, och närmare. Jag ligger där i vattnet och undrar vad som ska hända därnäst, kan inte göra så mycket mer än att fotografera.
Vår segelexpedition över norra Atlanten skulle visa sig bli alltmer dramatisk än vad vi någonsin kunnat ana...
Expeditionen startar
Vårt stora äventyr börjar vid Lofoten i Nordnorge. Med vindarnas hjälp vill vi därifrån färdas över Nordatlantens vatten för att finna de djur som fascinerat människan i årtusenden, valarna.I århundraden har dessa magnifika djur blivit hänsynslöst jagade, vilket bidragit till att vissa valarter blivit helt utrotade medan andra, som lyckats överleva den grymma jakten, fortfarande idag är hotade av utrotning.
Segla 3000 sjömil
Vår plan är att, med en knappt 14 meter lång båt, segla från Andenes på Vesterålen längs den norska kusten, Färöarna, de brittiska öarna ner till Sao Miguel på Azorerna. En sträcka på nästan 3000 sjömil.Med denna seglats vill vi ta reda på vilka valarter man idag har chans att finna i norra Atlanten. Om valarna tillåter oss att komma nära. Hur stora chanserna är att kunna filma och fotografera dessa gigantiska djur även under vattnet och om det finns någon möjlighet att finna världens största djur, blåvalen.
Att mycket spännande väntade oss visste vi, men vad som komma skulle hade vi aldrig kunna drömma om.
Carousel feeding
Vi börjar vår expedition i Nordorge. Hit, till Tysfjord vid Lofoten kommer årligen stora mängder sill för att tillbringa några vintermånader och med sillen kommer späckhuggarna.....Vi får beskåda hur dessa eleganta djur i samspel med varandra tar del av överflödet av fisk. I den så kallade ”carousel feeding” samlar späckhuggarna ihop sillstimmet genom att tillsammans simma runt den för att sedan, med kraftiga slag med stjärtfenorna, bedöva fisken som de därmed kan äta upp en efter en.
Det är första gången som jag är i vattnet tillsammans med späckhuggare. Känslan är obeskrivlig nära dessa intelligenta och nyfikna valarna närmar sig för att ta en titt på mig. Och visst har dom bra musiksmak, så fort jag börjar sjunga i min snorkel kommer ännu fler nyfikna späckhuggare för att lyssna på det musikaliska mästerverket som hoppat i vattnet. Det känns som om jag kunde tillbringa en evighet tillsammans med mina nya vänner, men eftersom det är vinter och det slutligen blir för mörkt att filma och fotografera, blir vi tvungna att söka oss in i hamn för att övervintra båten.
Tappar rodret
När det äntligen blir vår är det dags att fortsätta vårt äventyr. Våra planer är nu att segla väster om de brittiska öarna längs ”Atlantic Frontier”, även kallat ”Atlantens sista vildmark”, för att sedan fortsätta längs den irländska västkusten. Men som det irländska havet är känt för så ökar vinden och vågorna blir allt kraftigare.Vädret utvecklar sig till storm och plösligt händer det som inte får hända.Vi tappar rodret 100 sjömil utanför Irlands västkust. Helt utan möjlighet att kunna manövrera båten driver vi i två dygn i det stormiga vattnet. När sjön lugnat sig något kan vi slutligen blir bogserade in till hamn av en Nya Zealändsk båt som turligt nog har vägarna förbi.
Utrotningshotad
Veckorna går innan vi äntligen får ett nytt roder, men slutligen är vi redo för att fortsätta vår segling söderut.
I de varmare vattnen runt Azorerna möts vi av mängder av olika delfinarter som lekfullt hoppar runt båten. Vi träffar även på sköldpaddor och klumpfiskar, som fridfullt simmar i det klarblå vattnet. När vi även få se två sillvalar, som är en av de valarter som fortfarande ligger på farozonen att bli utrotade, blir vi otroligt glada. Må dom bara inte vara påväg till Island där dom nu har återupptagit jakten på denna hotade arten. Sillvalen med sina upp till 26 meter är den näst största valen. Skulle vi nu, här i det klara blå atlanthavet runt Azorerna, även kunna få se den största av dem alla, blåvalen?
Världens största djur
Trots blåvalens långsamma rörelser har hon en bra fart genom vattnet och det gigantiska djuret tonar sakta bort och kvar finns bara det oändligt blåa vattnet.
Största tandvalen
Azorerna är känt för sitt rika valliv och då syftar man främst på kaskeloterna som lever runt de nio öarna. Genom att bo och leva på segelbåten kan vi tillbringa många månader tillsammans med dessa facinerande djur. Kaskeloten är den största tandvalen och jagar på ner till 3000 meters djup där dom äter jättebläckfiskar som kan bli längre än valarna själva. Denna mytomspunna val har den största hjärnan av alla levande varelser, och visst känner jag att dessa valar har något speciellt när jag tillbringar många timmar tillsammans med dem i deras rätta element.
Sociala djupdykare
Närgånget möte
En ung, nyfiken kaskelothona vänder sig om och tittar länge på mig. Hon börjar sända ut ultravågor för att försöka avgöra vad jag är för något. Sakta kommer hon allt närmare. Hela min kropp pulserar av hennes starka ultraljud och visst börjar pulsen slå ännu lite snabbare när hon efter en stund börjar putta på mig med sitt stora huvud. När kaskelothonan fortfarande inte kan avgöra vad det är för något hon har framför sig börjar hon sakta öppna sin mun. Men hennes huvud är så stort att hon bara lyckas fösa mig fram genom vattnet. Denna nyfikna lilla val förstår dock ganska snart att jag inte är något att smaka på och vänder sig därmed om börjar sakta simma tillbaks till sin flock.
Minns tillbaka
När jag nu minns tillbaks på denna upplevelserika resa har detta närgångna kaskelotmöte för alltid en speciell plats i mitt hjärta. Ett möte som gett mig minnen för livet och som jag så innerligt hoppas att få uppleva igen. Vem vet kanske delar jag denna önskan med en ung kaskelothona som simmar någonstans i Atlantens vatten....
Filmen "Europas sista jättar" visades på NRK dec/jan 06/07 och SVT aug 2007. Nedan finner du en sekvens från filmen... :)
