Plötsligt vaknar jag till, jag känner kylan krypa längsmed ryggraden och när jag försiktigt kikar ut genom kamouflagenätet ser jag hur nattens frost stilla har lagt sig som ett skört täcke över myren. Trots nattens mörker lyser fullmånens sken upp det tysta landskapet.
Det är i slutet av april och jag befinner mig i ett kamouflerat vindskydd placerat vid en lokal orrspelsplats. Tålmodigt väntar jag här på att orrarna ska komma till plats för sitt morgonspel.
Den totala tystnaden bryts plötsligt av kraftiga vingslag och väsnande läten. I månskenet ser jag hur myren fylls av kampglada tuppar. Äntligen har många timmars väntan gett resultat. I takt med orrarnas spel kommer så sakteliga även morgonens ljus. Och med ljuset blir det dags att föreviga detta säregna skådespel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar