Treshnish - en spännande arkipelag fylld av obebodda vulkaniska öar

.
Det är något speciellt med minnen och upplevelser, några kommer för att stanna medan andra sakta men säkert bleknar bort. Ett minne jag länge kommer att leva på är mina upplevelser från Treshnish-öarna, ett spännande arkipelag vid Skottlands västkust. Det är nog lite missvisande att säga att dessa vulkanöar är obebodda, här kryllar det av minst sagt öronbedövande liv, vilket vi skulle få erfara vid vår vistelse där sommaren 2009.


Anledningen till att vi kom till denna speciella plats var att vi var i full färd med att leta efter världens näst största haj, brugden, som årligen kommer hit i sökande på mat. Vädret var fint och den avlägsna ögruppen såg inbjudande ut så vi bestämde oss för att segla dit för att tillbringa en natt eller två i hopp om att även hajarna hade samma plan.
Väl på plats fann vi en fin ankarvik som lovade gott skydd för natten. Vårt beslut, att segla över till Treshnish-öarna, skulle visa sig bli väldigt upplevelserikt och spännande...


Strax innan solen går upp morgonen därpå beger vi oss iväg på upptäcktsfärd på den närmaste ön. Valet av tidpunkt beror dels på att få morgonens fotografiska ljus, och dels på att vi senare under dagen skall ägna all vår tid till att leta efter brugd. Väl på land möts vi av öronbedövande skrik och trängsel och plötsligt står vi i ett paradis för natur- och fågelälskare.


På det välfyllda fågelberget trängs tordmule, sillgrisslor och skarvar i stora mängder. Att vi plötsligt befinner oss i deras närhet verkar inte bekymra dem det minsta, istället visar fåglarna ståtligt upp sig när kameran kommer fram.


Fågelträngseln medför grannosämja och det pågår mycket kamp grannarna emellan med följen av, om möjligt, ännu mera skrik och oväsen. Men så ser vi också några fridfulla krabater som praktfullt visar upp sig i morgonljuset.


Lunnefåglarna verkar inte bara vara fredliga, dom visar sig vara riktigt romantiska också då dom noga väljer ut fina blomster för att pryda sin boning med...


Inte har jag någonsin drömt om att få komma dessa clownliknande fåglar så nära och det känns verkligen som en underbar dröm att få beskåda detta fantastiska skådespel.
För att göra drömmen ännu bättre ser vi plötsligt att det är något som sakta rör sig i havet nedanför fågelberget. Ser vi i syne eller kan det verkligen vara sant? Mycket riktigt det är en brugd som sakta simmar alldelles nedanför den öronbedövande fågelträngseln. Tydligen hade även denna stora haj samma idé som vi, att besöka Treshnish och för en stund ta del av vad denna plats har att erbjuda.


Följande eftermiddag tillbringar vi i vattnet tillsammans med denna mäktiga varelse, som sakta plöjer fram genom vattnet för att fylla sitt gigantiska gap med de många, mikroskopiskt små, planktonen. En känsla av både spänning och glädje sprids i hela kroppen när den majestätiska hajen sakta simmar mot mig...


Kort sagt var denna vistelse otroligt upplevelserik, med följd av många minnen som än idag förgyller min tillvaro. En plats att uppleva och återkomma till och jag ser med både glädje och förhoppningar framemot att, nästa år, återigen få se den skotska kusten sakta tona upp vid horisonten...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar