Mina gigantiska Atlanten-vänner

.

Ute till havs, Nord Atlanten, 2014

Detta är definitivt ett paradis för mig. Att vara långt ute till havs och spendera timmar i det djupblå pelagiska vattnet.

Här har jag ca 3-4 kilometer med vatten under mig och den klara, oändliga omgivningen ger mig verkligen känslan av att flyga! :-)

Det är dock inte enbart vattnet som gör att jag älskar havet så mycket. Det främsta skälet till min starka passion för oceanen är livet som lever i den.

.

I denna bloggpost vill jag dela med mig av mina senaste valmöten i Nordatlanten, med bilder tagna under vår segling i sommar.

Valar delas upp i två underordningar som är tandvalar (Odontoceti) och bardvalar (Mysticeti). Tandvalar har tänder och lever främst av fisk, bläckfisk, och några få av dem (t.ex. späckhuggaren) även på större marina djur.

Kaskeloten (Physeter macrocephalus) (bilden ovan och tre bilder nedanför) är i särklass den största av alla tandvalar. Den kan nå en längd av hela 18 meter och väga upp till 50 ton.

Dessa enorma tandvalar livnär sig normalt på jättebläckfisk och dyker riktigt djupt för att fånga sitt byte. Vissa studier tyder på att de troligtvis kan dyka till djup på minst 3000 meter!

Wow, tänk att få ta del av ett sådant imponerande dyk och att observera jakten på jättebläckfisken, som förmodligen kan bli lika stora som valen själv...

Kaskeloter kan vara mycket nyfikna och jag har upplevt riktigt nära möten med dem (se YouTube-klippet nedan).

Den här gången nöjer de sig dock med en kort visit och efter snabb titt försvinner de därmed in i den blåa omgivning...

.

Nedan är ett 5min klipp från vår film "Europas sista jättar" med tagningar från ett av våra riktigt närgångna kaskelotmöten.

Tagningarna spelades in på Azorerna sommaren 2005, med tillstånd från Azorernas regering. En fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma!! Inte möjligt att komma närmare än så här...

Jag förstår de som får känslan av att vara höjd rädd när man simmar i pelagiska vatten. Det djupa vattnet känns verkligen oändligt under dig och det är lätt att få en svindlande känsla...

Själv stotrivs jag i denna omgivning och njuter till fullo av tillvaron, och detta med en stor nyfikenhet på vad eller vem som kanske gömmer sig i det stora blå inte långt ifrån mig ;-)

Wow!! Inga ord kan beskriva känslan när en stor val plötsligt dyker upp precis under dig. Nej, hon är inte stor, hon är enorm...

Det är det näst största djuret som någonsin levt på jorden, det är en sillval!

Sillvalen (Balaenoptera physalus) tillhör bardvalarna (Mysticeti). Bardvalarna omfattar de flesta av de större valarna som fenvalar, rätvalar och gråvalen.

Denna typ av val har barder istället för tänder och livnär sig på stim av krill eller mindre fiskar.

.

Endast blåvalen kan bli större än min nya nyfikna vän. Sillvalar kan bli upp till 27 meter långa och nå en vikt på upp till 80 ton. En nyfödd sillval mäter cirka 6-6,5 meter och väger cirka 1800 kilo...

Jag är överväldigad över mitt nya sällskap!! Det finns två sillvalar i området, en av dem verkar vara mer nyfiken än den andra då hon återkommer flertalet gånger för att ta en närmare titt på mig... :-)

Ja, för mig är detta verkligen som att vara i himlen!! :-))

.

Under många år trodde man att valarna var "sprutande fisk" och de kallas även ofta för "valfisk", men de är däggdjur. Som andra däggdjur, andas valar luft, är varmblodiga och diar sina ungar med mjölk.

De andas genom blåshål som finns ovanpå huvudet. Bardvalarna har två blåshål medan tandvalarna bara har ett.

.

Mina nya vänner fortsätter att cirkulera runt mig. Den nyfikna valen börjar så sakteliga rulla i vattnet och jag får en känsla av att hon kanske inte bara är nyfiken. Det ser nästan ut som om hon även är lite glad över att ha mig i vattnet... Kan det det verkligen vara så?

.

Sillvalen kommer nära om och om igen och det ser nästan ut som hon börjar dansa ... ;-)  Vilken otrolig skönhet hon är!

Så många möten jag har upplevt med flertalet valarter i både kalla och varma vatten, men oavsett detta kommer jag aldrig någonsin sluta imponeras över dessa majestätiska varelser.

Jag var 11 år gammal när jag fick uppleva mitt allra första nära möte med valar.

Detta var 1995, då jag fick möjligheten att tillbringa flera timmar i det kalla vattnet tillsammans med en sällskaplig flasknosdelfin, som då höll till vid Stavanger i södra Norge. Samma år fick jag därefter uppleva den stora samlingen med späckhuggare, som under flertalet år kom till Tysfjord i Nordnorge för att jaga sill.

Sedan dess har jag fått en starkt växande passion för dessa fascinerande varelser...

När sillvalarna verkar begett sig iväg börjar jag långsamt simma tillbaka till båten. Eftersom jag är ganska långt bort tar det lite tid att snorkla min väg tillbaks till de andra som väntar på mig.

Efter ungefär halvvägs hör jag höga röster på båten. När jag tittar upp hör jag: "-Valen simmar efter dig!!" Under ytan ser jag den enorma varelsen sakta glida under mig... Det verkar som om min nyblivna vän ville säga ett sista "Hej då".

Precis som hon dök upp, försvinner hon slutligen in i hennes oändligt blå värld. Där befinner jag mig, ensam kvar i vattnet, helt förstummad och överlycklig över mina senaste timmar i paradiset! :-)