God Jul och Gott Nytt År!

.
Efter en kall och snörik november fortsätter nu även december månad med det perfekta vinter- och julvädret. Önskar alla en fin jul och en bra start på det nya året!



.

Höst blir vinter i det vilda Trøndelag

.
Nord om Trondheimsfjorden ligger Fosenhalvön vackert beläget. Det säregna landskapet bjuder här på allt från djupa trollska skogar, vackra fjällområden till unika fjordsystem. Att under hösten få tillbringa timmar, dagar, ja kanske veckor i denna vilda natur är ett fint sätt att få uppleva höstens skimrande gång.



När lufttemperaturen sjunker ersätts sommarens behagliga grön-blå toner av ett alltmer färgsprakande skådespel. Nu är det inte enbart trädens lövverk som återspeglar höstens ankomst, känslan av den friska höstluftens framfart påverkar såväl liten som stor i vildmarkens spännande värld.




Den grå dimman lägger sig som ett vilande täcke över berg och dalgångar och det tidigare färggranna landskapet förvandlas så sakteliga till en tyst och stilla oändlighet.


Tystnaden och den allt kallare luften vittnar om att hösten snart är redo för att, ännu en gång, byta skepnad. Grått blir till vitt och den oändliga dimman ersätts med ett lekfullt skimrande glitter från snökristallerna. Den vita nykomna snön förvandlar landskapet och vildmarkens vidder visas nu ha blivit till ett enda mäktigt naturscenario.



Att som liten hund få komma sig med ut på tur i den första nysnön är som att släppa kalvar på vårens första grönbete. Glädjen och lyckan som återspeglar sig i Laritzas ögon där hon lekfullt far fram i det mjuka vita är en ren fröjd att beskåda. Även här stannar nu tid och rum och vi båda njuter av att bara finnas till...


Denna tid, när höst blir till vinter, kan för många upplevas på olika sätt, men att komma sig ut och få möjligheten att skildra naturens växlingar är nu ett givande sätt att samla minnen och upplevelser på. Oavsett väder eller vind, skog eller hav så finns här alltid något att fascineras av...





.

Höst i Gullmarsfjorden

.

När dagarna blir kortare och dom mörka nätterna längre blir det allt mer spännande att ge sig ut på mörka nattdyk. Havets innevånare är aktiva i mörkret och under våra dyk känns det som om tusentals lysande ögon iakttagande beskådar oss...



Bilderna i detta inlägg är från Gullmarsfjorden på den svenska västkusten. Gullmarn är ett eldorado för svenska dykare och bjuder på många vackra dykupplevelser och spännande djurliv...





När skymningen har lagt sig blir det desto mer givande att dyka. Nu finns här mycket att upptäcka på havets botten. Detta gör nattdyken extra spännande...



Största anledningen till våra senaste nattdyk var att få uppleva dom tioarmade bläckfiskarna, som så här års kan träffas på i mörkret. Dessa söta små krabater visade sig vara riktiga charmörer framför kameran...









I Gullmarsfjorden finns det också gott om flertalet vackra koralldjur, som cylinderrosen...

Treshnish - en spännande arkipelag fylld av obebodda vulkaniska öar

.
Det är något speciellt med minnen och upplevelser, några kommer för att stanna medan andra sakta men säkert bleknar bort. Ett minne jag länge kommer att leva på är mina upplevelser från Treshnish-öarna, ett spännande arkipelag vid Skottlands västkust. Det är nog lite missvisande att säga att dessa vulkanöar är obebodda, här kryllar det av minst sagt öronbedövande liv, vilket vi skulle få erfara vid vår vistelse där sommaren 2009.


Anledningen till att vi kom till denna speciella plats var att vi var i full färd med att leta efter världens näst största haj, brugden, som årligen kommer hit i sökande på mat. Vädret var fint och den avlägsna ögruppen såg inbjudande ut så vi bestämde oss för att segla dit för att tillbringa en natt eller två i hopp om att även hajarna hade samma plan.
Väl på plats fann vi en fin ankarvik som lovade gott skydd för natten. Vårt beslut, att segla över till Treshnish-öarna, skulle visa sig bli väldigt upplevelserikt och spännande...


Strax innan solen går upp morgonen därpå beger vi oss iväg på upptäcktsfärd på den närmaste ön. Valet av tidpunkt beror dels på att få morgonens fotografiska ljus, och dels på att vi senare under dagen skall ägna all vår tid till att leta efter brugd. Väl på land möts vi av öronbedövande skrik och trängsel och plötsligt står vi i ett paradis för natur- och fågelälskare.


På det välfyllda fågelberget trängs tordmule, sillgrisslor och skarvar i stora mängder. Att vi plötsligt befinner oss i deras närhet verkar inte bekymra dem det minsta, istället visar fåglarna ståtligt upp sig när kameran kommer fram.


Fågelträngseln medför grannosämja och det pågår mycket kamp grannarna emellan med följen av, om möjligt, ännu mera skrik och oväsen. Men så ser vi också några fridfulla krabater som praktfullt visar upp sig i morgonljuset.


Lunnefåglarna verkar inte bara vara fredliga, dom visar sig vara riktigt romantiska också då dom noga väljer ut fina blomster för att pryda sin boning med...


Inte har jag någonsin drömt om att få komma dessa clownliknande fåglar så nära och det känns verkligen som en underbar dröm att få beskåda detta fantastiska skådespel.
För att göra drömmen ännu bättre ser vi plötsligt att det är något som sakta rör sig i havet nedanför fågelberget. Ser vi i syne eller kan det verkligen vara sant? Mycket riktigt det är en brugd som sakta simmar alldelles nedanför den öronbedövande fågelträngseln. Tydligen hade även denna stora haj samma idé som vi, att besöka Treshnish och för en stund ta del av vad denna plats har att erbjuda.


Följande eftermiddag tillbringar vi i vattnet tillsammans med denna mäktiga varelse, som sakta plöjer fram genom vattnet för att fylla sitt gigantiska gap med de många, mikroskopiskt små, planktonen. En känsla av både spänning och glädje sprids i hela kroppen när den majestätiska hajen sakta simmar mot mig...


Kort sagt var denna vistelse otroligt upplevelserik, med följd av många minnen som än idag förgyller min tillvaro. En plats att uppleva och återkomma till och jag ser med både glädje och förhoppningar framemot att, nästa år, återigen få se den skotska kusten sakta tona upp vid horisonten...

Västkustsommar

...

Kala berg, röda toner, mjuka former och blå, blå himmel och hav.., med andra ord den svenska västkusten som de flesta känner den.., men finns här något att se under ytan?


Med hjälp av vind i seglen färdas vi längsmed bohuskusten, denna gång för att filma den röda hornkorallen (Swiftia rosea). Den friska vinden ger oss bra fart genom vattnet och det tar inte lång tid innan vi når vår mål, Väderöarna.




Väl framme finner vi en fin ankarplats och har därmed vår dykplattform på plats. Kamerautrustning görs i ordning och snart därefter är vi redo för att hoppa i plurret.




Med hjälp av gummibåten tar vi oss till det planerade dykstället. Det visar sig vara stark ström vid ytan så vi tar oss snabbt ner till djupet där strömmen inte är lika stark. Väl nere möts vi av stora mängder av den vackra läderkorallen dödmanshand. Vi fortsätter lite djupare och plötsligt är dom där, de små röda hornkorallerna...






.