Fyr i Salta Vågor

.

Chania, Kreta, Grekland, 11/11-2012

Regn, vind och kallt...

... vintern närmar sig nu även Medelhavstrakter!




Kallt och kallt... nåväl allt är relativt! ;)

Betydligt kallare och gråare än det varit på länge är det iallafall...





... men när jag säger grått menar jag det inte negativt, utan tvärtom!

Grått  landskap och mörka hotfulla moln bidrar till ett dramatiskt sceneri och är något som jag alltid fascineras av...





... och även en dag som denna är gamla hamnen i Chania en färgglad, målerisk plats.





Jag är medveten om att jag tidigare publicerat många bilder på Chanias fyr och i detta inlägg blir det desto fler, men som trogen granne har denna fyr blivit speciell för mig.



 
Med sitt välkomnande sken i nattens mörker förblir hon mycket viktig för sjöfolkets navigering. Dagstid är hon välbesökt av turister som njuter solen och utsikten samtidigt som dom nyfiket kan beskåda fyren på närmare håll. När det börjar bli dags för kväll blir hon Chanias skönhet där hon stilla står och speglar sig i solnedgången.

Nu, när regnet piskar, vinden är kall och bitande och vågorna blir hotfullt större tycker jag att fyren är vackrare än någonsin förr. Visserligen ensam, men otroligt stark och mäktig...





Sjön blir allt grövre och vinden tilltar... En given signal för fotografering!!

Inte planlägger jag att ta mig ett bad, men havets makter vill något annat...
, med andra ord blir både jag och kameran totalt översköljda av en stor våg som bryter över piren!

Salt, blöt och något kall står jag där i regnet och tittar ut mot den gråa horisonten. Sakta känner jag hur ett leende börjar växa på mina läppar... 


-Vad jag älskar havet!!! :)











.

På tur bland berg och moln

 .

Chania, Kreta, Grekland, 5/11-2012

Höststämning i Chania.., vilket innebär en stilla och rogivande atmosfär i pittoresk omgivning.





Bortom bebyggelsen bjuder också de massiva bergslandskapet på vackra vyer och enorm tystnad...




De sköna naturupplevelserna leder i sin tur till givande vandringar och med ett ständigt växande leende som resultat...

... med andra ord är "bergsgeten" lyckligt tillbaks bland stockar och sten... ;) 




Denna gång går turen högre upp, med bergstopparna som mål. Längs smala stigar och mäktiga branter fortsätter vandringen allt närmare det inbjudande molntäcket. 





De vilda bergsmassiven bjuder på flertalet toppar på över 2000 meter (högsta punkt 2456 moh) och det är minst sagt en härlig känsla att klättra sig allt högre upp och slutligen komma ovan moln och trädgräns.






Turen går vidare mot öns sydsida...

... det är svettigt och varmt, men mest av allt; alldeles alldeles underbart!





Flertalet timmar bland toppar, berg och sten och det är snart tid att klättra sig ner mot träd och vegetation.





Trots att jag känner mig som en enveten bergsget där jag tar mig fram i den vildvuxna terrängen börjar så sakteliga havsdjuret inom mig att sakna det svalkande vågskvalpet.

Längtansfullt kommer jag mig det stora blå allt närmare...






Efter många timmar, många höjdmeter, mycket svett, men ännu fler leenden är jag slutligen tillbaks på havsnivå igen...

Vad Ni alla säkert redan klurat ut tar det inte många ögonblick innan jag åter är fisk och har vatten ovan huvudet! ;)




Dagen börjar gå mot sitt slut och det är skönt för både fötter som skor att få sig lite vila.




.
Ett stilla vågskvalp, trötta fötter och en värmande kvällssol kan nu mycket väl leda till en liten tupplur... ;)










.