.
Några dagar i mitten av maj beger vi oss ut till den vackert skimrande snötäckta fjällvärlden i Børgefjells Nasjonalpark. Børgefjells väderbitna, dramatiska landskap blir om möjligt desto mer fascinerande när den vita snön beklätt både fjäll som dalar och parkens många sjöar är frusna med metertjock is.
Børgefjells Nasjonalpark är en av Norges mest orörda nationalparker och gränsar till det svenska Lappland. Här finns allt från stenklädda högfjäll till frodiga dalgångar med porlande vattendrag och vacker fjällbjörkskog. Området är väldigt väderhårt och både floran som faunan i Børgefjell har fått anpassa sig till de starka väderskiftningarna.
Trots att vi är en bra bit inne på maj är det fortfarande full vinter i Børgefjell. Den djupa snön vittnar om en hård och kall vinter och att våren fortsatt får vänta ett tag till innan den är välkommen till parkens vilda fjällvärld.
Solens starka strålar påminner dock om vårens ankomst och ger det tysta landskapet ett sagolikt skimmer och de vita vidderna ger mig en känsla av ett oändligt, oförglömligt fjällparadis...
Mer bilder och information från turen finner Du på Team Expeditions webbsida under "Sipmek 2010".
Orrtuppens skådespel
.
Plötsligt vaknar jag till, jag känner kylan krypa längsmed ryggraden och när jag försiktigt kikar ut genom kamouflagenätet ser jag hur nattens frost stilla har lagt sig som ett skört täcke över myren. Trots nattens mörker lyser fullmånens sken upp det tysta landskapet.
Det är i slutet av april och jag befinner mig i ett kamouflerat vindskydd placerat vid en lokal orrspelsplats. Tålmodigt väntar jag här på att orrarna ska komma till plats för sitt morgonspel.
Den totala tystnaden bryts plötsligt av kraftiga vingslag och väsnande läten. I månskenet ser jag hur myren fylls av kampglada tuppar. Äntligen har många timmars väntan gett resultat. I takt med orrarnas spel kommer så sakteliga även morgonens ljus. Och med ljuset blir det dags att föreviga detta säregna skådespel...
Plötsligt vaknar jag till, jag känner kylan krypa längsmed ryggraden och när jag försiktigt kikar ut genom kamouflagenätet ser jag hur nattens frost stilla har lagt sig som ett skört täcke över myren. Trots nattens mörker lyser fullmånens sken upp det tysta landskapet.
Det är i slutet av april och jag befinner mig i ett kamouflerat vindskydd placerat vid en lokal orrspelsplats. Tålmodigt väntar jag här på att orrarna ska komma till plats för sitt morgonspel.
Den totala tystnaden bryts plötsligt av kraftiga vingslag och väsnande läten. I månskenet ser jag hur myren fylls av kampglada tuppar. Äntligen har många timmars väntan gett resultat. I takt med orrarnas spel kommer så sakteliga även morgonens ljus. Och med ljuset blir det dags att föreviga detta säregna skådespel...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)