Inishturk (Co.Mayo), Irland, 21/6-2011
N 53°42.257´
W 010°05.297´
Seglad distans: 919 sjömil
Efter att ha lämnat Kaledoniska kanalen fick vi till en början en riktigt fin start på vår väg ut mot det öppna havet, med många möjligheter till fina filmtagningar och stillbilder.
Motorn däremot har inte alltid varit på var sida den senaste tiden och utanför Oban går röret till kylvattensanslutningen av... Inte bra! Men alla problem är till för att lösas och när man har en kapten som har en hel reservdelsgömma på båten blir detta problem kort och vi kan därmed lättade fortsätta vår färd västerut mot Irland.
Vinden frisknar till och ju längre ut från den Skottska västkusten vi kommer desto mer vind och fart får vi. Det är riktigt härliga tider när seglen fylls och båten accelererar hastigheten i allt snabbare takt. Då är det minst sagt bra stämning på båten vill jag lova!
Vinden ökar upp till 22 meter/sekund och även med revade segel får vi en hastighet på över 10 knop...
Så var det det där med sjösjuka.., detta tillstånd som måste upplevas för att förstå hur det känns... Det finns faktiskt folk som hellre valt plankan framför att stanna kvar ombord när sjösjukan gjort sig påmind... Att från ena sekund svettas och känna sig överhettad till att plötsligt darra av köld, samtidigt som magen gör allt för att göra sig kvitt med innehållet. En total trötthet och matthet är också typisk för detta odrägliga tillstånd, det känns helt enkelt som om hela kroppen vore starkt förgiftad. Somliga drabbas lätt och ofta av sjösjukan, medan andra aldrig drabbas av den, jag däremot tillhör de förstnämnda, vilket kanske inte låter som bästa egenskap när man ska ut och segla under ett års tid...
Varför ut och segla när man ständigt blir sjösjuk? Ja, denna fråga har jag hört ett antal gånger under årens lopp och svaret är väl helt enkelt en stark motivation och äventyrslust! Motivation till att själv få uppleva, nå nya mål och närma sig äventyrens horisont. Inte ska sjösjukan hindra mig från att förverkliga mina drömmar och min attityd förblir den att vi inte kan nå allt utan att även gå igenom motgångar och svårare stunder, men detta i sin tur gör oss både starkare och höjer värdet på det vi verkligen kämpar för.
Det är oftast inte den grövsta sjön som lockar fram illamåendet, utan den mer halvdana oregelbundna. Under expeditionens segling över Nordsjön var jag, för ovanlighetens skull, inte det minsta sjösjuk, vilken fröjd! Men de senaste dagarnas segling, mellan Skottland och Irland, var däremot inte lika sjösjukefria... Snacka om träningsvärk i magen efter några dygns sjösjuka...! :/
Vid 04-tiden, söndagen den 19 juni, når vi Inishturk, en ö på Irlands västkust. Efter extra och väl behövd sömn blir vi senare inbjudna av våra gamla vänner som bor på ön. Alltid lika underbart att åter få se välbekanta ansikten man inte träffat på många år! Irland är underbart och en plats att alltid återkomma till!
Nu återstår en sista genomgång av båten, därefter satsar vi på att åter fylla seglen och lämna Irlands västkust för att sätta kurs mot Azorerna. Planen är att lämna Inishturk imorgon, onsdagen den 22 juni, och därefter väntar 1200 sjömil eller ca 10-14 dagars öppet hav på oss. Sjösjuk eller ej, men här väntas äventyr och nästa stopp blir Azorerna!!!!! :)
.
