Tillbaks på nordliga breddgrader!

.

Sogndal, Norge 24/3-2014

N61.12.719´
E07.07.127´

Från södra Stilla havets betydligt varmare vatten befinner jag mig plötsligt bland isflak och snö...

Brrr!!! Till en början känns det riktigt kallt... eller rättare sagt det gör ont att dyka ner i vattnet som bara är 1°C vid vattenytan...

Efter 24+ timmars flygresa får jag fundera en extra gång var jag verkligen befinner mig... Dagens effektiva resmöjligheter gör att man lätt känner sig både dag- och platsvild och jetlagen håller fortsatt sitt stadiga grepp.

Jovisst ja, jag är tillbaks i underbara Norge!!

.

Norge i mars månad betyder som sagt kalla vatten. Så långt har vi haft som kallast 1°C strax under ytan, men nere på djupet blir det betydligt varmare temperaturer som så långt hållit sig på dryga 4-5°C...

Friska dyk blir det i fjorden med andra ord!! :o)

Många frågar mig hur det är att så plötsligt byta miljö...

Visst är det en total kontrast, men redan vid första dyket är jag inne i mina gamla, kalla och mörka vanor igen... ;-)

.

Åter i dom nordliga delarna av Skandinavien betyder att jag är på plats i snögubbe-land!!

Det är viktigt att hålla barnasinnet i gott mod... så vad gör man inte när man inte sett snö på många månader?

Just precis, man skaffar sig nya coola vänner... eller ännu bättre nya super coola dykkamrater... ;-)

.

Vi bor nu långt inne i Sognefjorden, närmare bestämt i Sogndal.

Sognefjorden är Norges längsta och djupaste fjord. Denna fjord är över 200 kilometer lång och når ett djup på över 1300 meter, vilket inte bara gör den till den näst längsta, men också en av de djupaste fjordarna i världen.

Det var mer än 6 år sedan vi var här sist och det känns riktigt trevligt att åter få möjlighet att komma tillbaks till denna vackra plats.

Vad kommer fjorden att bjuda på denna gång tro?

.

Nattdyk är minst sagt spännande och det gör vi många av...

Marelden är såpass stark så det känns som om man svävar i rymden bland mängder av självlysande stjärnor och rymdvarelser.

Men varför väljer vi att dyka också på natten när det är mörkt både på land och i vattnet?

Jo, nattetid kommer ofta djuphavslevande djur på grundare vatten, vilket ökar våra chanser att även få dessa spännande varelser på film.

.

Nu väntar både fler djupa fjorddyk och mörka nattdyk på oss...

Vad vi kommer att möta härnäst är ännu osagt, men detta ökar om möjligt spänningen ännu mer!

Mer från mig och och vår tid i dom norska fjordarna kommer snart i nästa blogginlägg...

.... :) ....

Vilt och livat ö-liv i Korallhavet

.

Nya Kaledonien, Södra Stilla Havet 11/3-2014

Efter att ha spenderat exakt tre månader i Stilla havet är jag nu på min väg till nordliga breddgrader igen...

... från Nya Kaledoniens laguner och mangrovträsk väntar snart betydligt kallare vatten på mig...

... men innan det blir bilder från våra spännande nordiska vatten, kommer här ett sista blogginlägg från södra halvklotet med bilder från en av mina favoritplatser i Stilla havet...

.

Följ med mig till en liten öde sand-ö, som ligger endast ett litet stenkast från Nya Kaledoniens imponerande Barriärrev.

Vänta lite, sa jag öde ö??

.

Med närhet till både lagunen och Korallhavets djupare vatten blir denna lilla ö en oas för många intressanta individer...

... och det är på denna plats jag får många nyfikna och närgående möten. Låt mig presentera öns lokalbor! :)

.

 Visserligen är mänsklig aktivitet ett minne blott på denna vilda plats, med detta gör inte omgivningen mindre livad för det...

Öde var helt klart fel ordval! ;)

.

 Jag befinner mig totalt omgiven av tusentals sjöfåglar av flertalet arter. Tofstärnorna (Thalasseus bergii) är energiska och förser ön med ett ständigt livat fågelskrik.

I denna omgivning är det långt ifrån tyst...

.

 Ett betydligt lugnare sällskap är Fou brun (franska), eller Brun sula (Sula leucogaster) som den kallas på svenska.

Sula leucogaster

Sula leucogaster

Brunsulorna fascinerar mig starkt och är huvudanledningen till varför jag, under stekande sol, ligger där svettig i sanden...

.

 Omgivningen luktar starkt fågel och min svarta rashguard blir inte bara full av sand och havssalt, utan får snart även en allt vitare färg och starkare lukt...

Nåväl, i sjöfåglarnas paradis är dett något man får räkna med! ;)

.

 Med kamera och teleobjektiv redo på stativet ligger jag helt stilla i sanden och det dröjer inte länge innan jag får många nyfikna blickar på mig från både unga som äldre fågelindivider.

.

Jag tror inte att det är ofta som mina nya vänner har mänskligt sällskap så helt klart är dom till en början lite fundersamma på mig, men med mitt stilla lugna beteende accepterar dom mig fort.

.

 Brunsulorna lever främst på småfisk och tioarmade bläckfiskar och fångar sin föda genom att störtdyka ned i havet.

Från ca 10-12 meters höjd lokaliserar fåglarna sitt byte innan dom, med hög hastighet, dyker ner i vattnet.

Brunsulorna kan dyka ner till 2 meters djup och använder sig även av vingarna och benen för att komma sig fram under ytan.

Något som är starkt iögonfallande när jag ser dessa graciösa fåglar är deras varierande färg på ansikte och ben...

... medan honorna har en gul nyans på både fötter och näbb...

.

... är hanarna "sminkade" med blått!!

.

Brunsulans har sitt bo direkt på marken och båda föräldrarna turas om att ruva de två gråblå äggen.

Dessa vackra fåglar är monogama och paret håller samman i många år.

.

När man bor på en liten Stillahavsö är det skönt att få lite höjd för att bättra på havsutsikten..

... somliga föredrar en mer solid grund vid val av sin andravåning...

... medan andra är lyckligt lottade att få en hel kokosnöt för sig själv!!

En alldeles egen kokosnöt på en "öde" Stillahavsö med bästa utsikten över Korallhavet... Vad mer kan man önska sig!? :)

Även om fåglarna visar sig vara avslappnade i mitt sällskap så vill jag inte störa dem mer...

Solen steker allt starkare och det känns lockande att snart komma mig ner i vattnet igen.

Med långsamma rörelser plockar jag ihop kamerautrustningen och lägger tillbaks den i drybagen för att därefter börja simturen tillbaks till båten som ligger ankrad en bit bort från ön.

Dags att säga hej då till mina nyfunna fågelvänner: -Tack för ett fint välkomnande i ert hem och hoppas vi ses igen! :)

Snart på bloggen: 

Tro det eller ej, men turen går till andra sidan klotet..!! ;) 

Eller rättare sagt så har jag kommit mig tillbaka till Skandinavien igen! 

Nu väntar spännande dykning i Norges djupa fjordar. Vem vet vad jag kommer att möta på djupet denna gång? 

Betydligt kallare miljöer lovas i nästa inlägg...

..... :) ..... 

La plage de Moara

.


Moara, Nya Kaledonien, Södra Stilla Havet 27/2-1/3-2014

S21°38.629´
E166°18.351´

Från västkustens ö-liv, med både vågor och vind, blir det den totala kontrasten att komma sig till Nya Kaledoniens ostkust.

Efter att ha lämnat ön Tenia på sydvästkusten, tar vi turen rätt över bergen för att komma till Moara, på ostsidan, som blir vår sista camp.

Varför jag så gärna ville besöka Moara var att jag hade hört rykten om att det skulle finnas en dugong här...

Vattnen runt Nya Kaledonien är en bra plats för dugonger, men dom flesta är väldigt skygga och dom få jag har sett under min vistelse i Stilla havet har snabbt simmat sin väg när dom sett båten.

Dugongen som ofta besöker Moara sägs vara så sällskaplig att det till och med har satts ut en varningsskylt för det närgående däggdjuret.

.

Väl på plats får vi veta att dugongen inte besökt platsen på länge. Dåliga nyheter för den dugong älskande person jag är.

Dugong eller inte så vill vi i alla fall stanna ett par dagar för att ge det hela en chans och ge oss själva tid till att utforska detta nya område.

.

När campen är organiserad känner jag mig minst sagt ivrig att komma mig i vattnet. Mask, snorkel, fenor, kamera och ett andetag senare är jag under ytan igen! :)

.

Det första intrycket av undervattensvärlden är dock inte särskilt imponerande; sikten är dålig och små döda korallstumpar syns lite här och där.

Inte konstigt att dugongen inte setts till på länge, här finns ju ingen mat för den!

Även den lilla vitspetsade revhajen vi möter ser lite vilsen ut i det karga undervattenlandskapet...

.

Vi fortsätter simma längre ut för att följa korallrevet en bit bort från stranden.

Den fria känslan fridykningen ger är alltid lika underbar och håller mig som vanligt vid gott mod :)

Det tar inte lång stund innan korallrevet drastiskt ändrar skepnad, nyfikna simmar vi vidare...

 

Wow!! Detta ser lovande ut! 

Ostkusten är inte lika exponerad för vågor och vind som västsidan och det börjar nu synas tydligt. Koraller som jag inte sett på grunda vatten vid västkusten, lever här på endast ett par meters djup.

Från ett närmare dött landskap befinner vi oss plötsligt i ett eldorado av olika koraller i alla dess storlekar, färger och former.

I korallrevet finner vi även mindre raviner och grottor, Moaras undervattensvärld visar sig vara riktigt spännande!

Det blir många undervattensturer i denna vackra korallträdgård. Visserligen såg vi aldrig skymten av någon dugong, men med ett så spännande korallrev i närheten är det inte svårt att lyckligt spendera många många timmar i vattnet... :)

.

Då det generellt är mer nederbörd vid Nya Kaledoniens ostkust, är det här både grönare och mer bevuxet än västsidan.

De stora kokospalmerna, strax intill vattenbrynet, ger platsen ett minst sagt exotiskt intryck, men, det gäller att vara försiktig... Kokosnötterna faller titt som tätt från de höga palmerna och detta är inget man vill ha i huvudet!

.

För min del börjar det snart bli dags att ta turen mot nordligare breddgrader igen, tre månader i Nya Kaledonien gick farligt fort!

Men innan Skandinaviens betydligt kallare vatten väntar på mig blir det ännu ett inlägg och fler bilder från Stilla havets underbara omgivningar...

Snart på bloggen: 

Följ med mig till Korallhavets imponerande ö-liv där vi får nära möten med de lokala, fjäder-rika öborna. Nyfikna möten jag sent kommer att glömma...

..... :) .....