Northern Tales

.

Om du missade "Northern Tales", serien jag skrivit för PADI´s blogg, eller rent av vill läsa den igen så finns nu alla tre delarna (på engelska) samlade nedan :-)

En serie om vårt segel- och dykäventyr till Nordnorge som beskriver våra fascinerande möten med både pigghaj, havsmöss, och sist men inte minst, späckhuggarna!

Önskar er alla en underbar jul och ett riktigt gott nytt år!!

2017, ett nytt år med fler äventyr, i hopp om att också se dig där :-)

/Birgitta

Vinter Norr Om Polcirkeln

 .

Tromsø, Nordnorge, 14/12-2016

Veckorna har passerat väldigt snabbt sedan vi anlände Troms, här i Nordnorge, i slutet av oktober.

Från ganska så ljusa höstdagar, omvandlas den mäktiga omgivningen ganska så snart till ett mer vinterlikt landskap. Dagarna blir snabbt både kortare och mörkare, men ljustimmarna som finns kvar är ofta väldigt färgrika och granna.

Nedan följer lite bilder från våra senaste veckor...

.

Det finns ingen bättre plats i världen att se späckhuggare som i dears rätta miljö, ute till havs där de är vilda och fria!

Inga vilda djur bör någonsin hållas i den grymma världen fångenskap är. Här ute till havs får vi ofta se riktiga skådespel när nyfikna späckhuggare själva väljer att visa upp sig på deras egna villkor :-)

.

Nordnorge är verkligen ett paradis på flera sätt. Förutom min enorma passion för dess fantastiska fjordar och rika undervattensliv, har jag också en stor fascination för det hisnande fjällandskapet.

Så många toppturer som väntar på mig här!

.

Eftersom vi är här för att filma valar har vi hittills bara gjort några få vandringar upp det lilla berget på ön Vengsøy. Även härifrån ser vi ofta valarna på avstånd, en syn som minst sagt förstärker ivern att snart komma sig i vattnet igen ;-)

.

Vädret har varit på ett minst sagt skiftande humör den senaste tiden, speciellt här ute på kustbandet. De mörka molnen erbjuder generöst allt mellan regn, hagel och snö, och med nederbörden skapas ett helt nytt utseende till omgivningen, inklusive vår båt...

.

Ibland åker vi ut med gummibåten istället för segelbåten. Detta gör det möjligt för oss att navigera på de betydligt grundare områdena, där späckhuggarna också håller till ibland.

Då jag snorklar med valarna utan lampor ger den grunda sandbotten en ljusare touch i den annars ganska så mörka undervattensmiljön.

.

Man kan undra varför ett sådant kallt ansikte som detta fortfarande ler med sådan entusiasm ;-)

.

Följande bilder säger nog allt...

Granna killar som den här träffar jag bara under ytan ;-) Denna gång befinner jag mig i en grund vik när jag möter honom där han är och jagar sill tillsammans med sin flock. Djurens kraftfulla rörelser rör snabbt upp sandbotten som ger undervattenscenariot en mycket speciell om än grumlig atmosfär.

Utan några onödiga rörelser stannar jag där jag är, strax under vattenytan, och lämnar beslutet helt till späckhuggarna om de vill komma närmare mig eller inte.

.

Denna späckhuggaren verkar vara den mest nyfikna bland sina vänner då det är han som, om och om igen, kommer tillbaka till mig för att få en ännu närmare titt. För vart varv han gör desto närmare kommer han, var gång med en nyfångad sill i munnen!

Efter ett möte som detta är det verkligen svårt att inte explodera av överväldigande glädje!! ;-)

.

Imponerande mängder val omgivna av ett hisnande vackert fjordlandskap, är skäl nog att erkänna att du näst intill befinner dig i ett sagoland. Än en gång finns här ännu mer att beundra...

När mörkret har anlänt är det därför dags att hålla ett öga på himlen och hoppas på en klar natt. Om vi har tur får den fantastiska stjärnhimlen snart sällskap...

Och där är det, norrskenet!!

Carousel Feeding Orcas

.

Vengsøy, Troms, Nordnorge, 23/11-2016

Sedan vi anlände Troms i Nordnorge för snart fyra veckor sedan, har jag tillbringat mycket tid under vattnet för att filma en av de marina arter jag beundrar så mycket. Som utlovat i mitt förra inlägg, är här en blogg enbart bestående av undervattensbilder av dessa fantastiska varelser!

.

Späckhuggaren är en, upp till 10 meter lång, tandval, och den största medlemmen av delfinfamiljen. Dessa mycket sociala marina däggdjur lever normalt tillsammans i stora, stabila familjegrupper, och finns i alla oceaner, från de arktiska och antarktiska regionerna till tropiska hav.

.

Späckhuggaren omtalas i många mytologier och kulturer och har fått många rykten, från att vara människans själ, till de mest skoningslösa mördare. Förr i tiden vågade ingen vara i vattnet om en späckhuggare fanns i sikte.

Idag vet vi mer om dessa majestätiska varelser. De är inga skoningslösa mördare, utan intelligenta däggdjur som specialiserar sig på olika byten.

.

Det har aldrig hänt att någon späckhuggare attackerat människor ute i det vilda. De olika incidenter vi har hört talas om omfattar endast späckhuggare i fångenskap, där dom hålls instängda i små utrymmen för att göra tricks för mänsklig underhållning...

Här i Nordnorge har jag tillbringat mycket tid i vattnet med späckhuggare och har aldrig känt eller vittnat något aggressivt beteende från dessa graciösa och nyfikna djur.

Vad jag dock tycker är mycket viktigt när man besöker dessa imponerande varelser är att, som alltid, bete sig på ett lugnt och respektfullt sätt.

.

Späckhuggarna är specialister, vilket innebär att deras bytesdjur skiljer sig mellan de olika populationerna. I vattnen utanför Norge, har späckhuggarna huvudsakligen specialiserat sig på sill, vilket här är deras främsta näringskälla.

.

Späckhuggarna anpassar sin vandring efter sillen, vilket är anledningen till att det för närvarandet samlas så många valar i fjordarna kring Troms under de mörkaste månaderna varje år.

.

För att på ett effektivt sätt jaga och livnära sig på sillen har de norska späckhuggarna utvecklat en speciell teknik som kallas "carousel feeding".

Nedan följer en kort beskrivning och lite bilder för att visa hur denna metod går till när dessa eleganta marina däggdjur skaffar sin lunch! ;-)

.

Deras "carousel feeding" är ett kooperativ lagarbete, där späckhuggarna närmar sig fiskstimmet på ett liknande sätt som fårhundar vallar en flock får :-)

.

Valarna isolerar en del av det stora sillstimmet, som arbetas ihop till en tät betesboll genom att späckhuggarna släpper ut luftbubblor och visar sin vita undersida, vilket skrämmer fisken.

.

Späckhuggarna slår sedan den tätt packade fisken med kraftiga stjärtslag (tail-slapping), som bedövar eller dödar upp till 10-15 sillar med varje lyckat slag. Därefter kan späckhuggarna i lugn och ro börja äta sina bedövade sillar en efter en.

Bon appetit!! :-)

Framme i Orca land!!

.

Vengsøy, Troms fylke, Nordnorge, 5/11-2016

Sedan mitt senaste blogginlägg, när vi just hade passerat polcirkeln, har vi fortsatt vår färd norrut mot vårt slutliga mål, Troms i Nordnorge.

En sådan underbar känsla det är att slutligen nå den norra delen av Norge, efter nära ett par månader på resande fot längsmed Norges vackra och variationsrika kust.

När vi når Lofoten (tre bilder nedan) har vi bara några få dagsturer kvar innan det verkliga äventyret börjar!

.

Troms är länet i Nordnorge där vi vill att filma den stora samlingen av späckhuggare och knölvalar som årligen flockas till området i häpnadsväckande siffror.

Valarna började dyka upp i fjordarna i Troms för cirka sju år sedan, och har sedan dess återvänt under samma period varje år. Det är sillen valar följer, och det är just den övervintrande fisken som är anledningen till detta stora valparty som äger rum under de mörka och kalla vintermånaderna från november till februari.

Men kommer de, sillen och valarna, att dyka upp även i år? I naturen finns det inga garantier...

.

Vi hittar en fin liten fiskehamn på ön Vengsøy, var vi beslutar att basera oss under den närmaste tiden. Denna charmiga ö ligger väster om Kvaløya, liksom Tromsø, och är mer eller mindre direkt på den plats där valarna normalt brukar dyka upp i slutet av oktober/början av november. Magkänslan säger att detta är den rätta platsen att vara för att förhoppningsvis hitta några valar snart :-)

Dagarna blir kortare och kallare för varje dag som går. När de långa mörka nätterna är klara, bjuder himlen ofta på sin egen fantastiska show, norrsken!

.

Det bergiga landskapet som omger oss är helt enkelt hisnande, och likaså är ljuset...

.

Oavsett om det är soligt eller grått, den ständigt föränderliga scenariot slutar aldrig att imponera mig!

.

Sådana fantastiska scener både dag och natt... Vad mer kan man önska??

Ohh, det var ju valarna ja!! ;-)

Det inte lång tid innan vi ser våra första blås på avstånd...

.

Stora svarta ryggfenor skär genom ytan. De är späckhuggare, den största medlemmen av delfinfamiljen. En tandval som når en maximal längd på 10 meter.

Hur kommer de att reagera när jag hoppar ner i vattnet?

.

Långsamt glider jag ner in i det 7 °C kalla vattnet. Kylan biter min nakna hud på mitt ansikte, men detta glömmer jag snabbt när jag plötsligt ser en enorm mörk skugga närma sig framför mig.

Det är en stor späckhuggarhanne som nyfiket simmar fram till den lilla blåklädda snorklare jag är. Det finns inga ord bra nog för att beskriva känslan när en sådan majestätisk varelse nyfiket simmar fram för att ta en närmare titt...

Än en gång är jag totalt överväldigad. Jag tänker inte längre på de hisnande fjälltopparna, inte heller på det magiska norrskenet. Här och nu är det bara jag och den mäktigt svarta valen...
Jag är tillbaks i paradiset!

Undervattenbilder inom kort på bloggen :-)