I dimmans mystik börjar fantasin att flöda. Här föds både fabler och berättelser, samtidigt som det ofta så diffusa ljuset låter förändra landskapet till sin egna lilla sagovärld. Nu är här tid att förundras, uppleva och bara finnas till...
Det råder en total stillhet och tystnad. Känslan av att bara vara här och nu i sin egen ensamhet känns befriande.
Men jag är inte ensam, jag vet mycket väl att skogen döljer sina många hemligheter och i den stundande stillheten finns här inte den minsta vindpust som skulle avslöja dem...
Likt ett tungt, mjukt täcke vilar dimman över fjällets vidder. Nu bidrar även solens sista strålar det skiftande landskapet med nya färger och toner...
Dimmans många skepnader känns både inspirerande och rogivande och likt en dröm i en sagovärld fortsätter jag min färd in i det förtrollande landskapet...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar