Den Vidunderliga Klumpfisken

.

Alboránsjön, Medelhavet, början av juli 2019

Många tror att det inte finns mycket liv kvar att se i Medelhavet, men under våra seglatser här har vi fått uppleva totala motsatsen. Här finns fantastiskt djurliv att både beundra och vara rädd om!

.

Bilderna i denna bloggpost är från vår senaste tid ute på Alboránsjön, i västra Medelhavet, där vi under vår vecka till sjöss hade glädjen att se bland annat klumpfisk (Mola mola) så gott som varje dag.

.

Klumpfisken är utseendemässigt en väldigt märklig varelse och en av de tyngsta benfiskarna i världen, med medelvikt på 250-1000 kg. (Registrerad vikt upp till 2300 kg!)

.

En vuxen klumpfisk har en genomsnittlig längd på 1,8 m och en fen-till-fen längd på 2,5 meter, men sägs kunna uppnå imponerande 3,3 meter lång och hela 4,2 meter över fenorna!

Hajar och rockor kan vara både större och tyngre, men dessa är broskfiskar och har därmed inget skelett av ben som benfiskar har.

.

Under våra seglatser i både Medelhavet och Atlanten har vi stött på flertalet klumpfiskar i varierande storlekar. Vår senaste tid här, i västra Medelhavet, har varit fantastiskt då vi, mer eller mindre, har haft dagliga observationer av denna, väldigt speciella, fisk.

En del klumpfiskar är skygga och dyker snabbt iväg om de blir rädda, men denna individ visade sig  vara totalt avslappnad utan ett minsta tecken på att vara störd av vårt sällskap.

Trots deras storlek och udda utseende utgör klumpfiskar inget hot mot människan. De är faktiskt väldigt fridfulla varelser och spenderar största delen av sin tid på att äta småfisk, kräftdjur, maneter och plankton.

Normalt är de långsamma, men om så behövs kan dessa pelagiska djur få upp farten och till och med hoppa relativt högt ur vattnet! Ett beteende vi har bevittnat både förra året och igen i sommar.

.

Även denna art anses vara sårbar. Bifångst är ett stort problem och likaså är allt skräp i haven. Som så många andra marina arter, ser klumpfisken plast och liknande som mat vilket har förödande konsekvenser...

Vilken fantastisk tid vi har tillsammans med denna magnifika individ, som fortsätter att, i lugn och ro, äta samtidigt som den långsamt simmar runt både oss och båten. När jag ser denna vidunderliga och fridfulla varelse kommer samtidigt tanken på de stora mängder med skräp och spöknät som driver runt i haven och orsakar ett tyst och långdraget lidande för livet under vågorna.

Vi alla kan göra skillnad! Plocka upp skräp du ser, ta bort spöknät, städa en strand, konsumera mindre och inspirera andra. Små handlingar kanske inte räddar världen, men de kan direkt påverka liv eller död för individer. Var en hjälte och hjälp våra havsvänner!

Alboránsjön - Ett Delfinparadis

 .

Alboránsjön, Medelhavet, Juni/Juli 2019

Vi är ute på Alboránsjön, som är den västligaste delen av Medelhavet,  mellan Marocko/Algeriet och Spanien.

.

Här vill vi filma fler delfiner för vårt pågående filmprojekt och tack vare de fantastiska väderförhållandena har vi den senaste veckan kunnat tillbringa all vår tid till sjöss utan att komma tillbaks till land.

.

På natten driver vi. Även under några av dagarna fortsätter vi att driva i väntan på att det marina livet ska komma till oss!

.

Särskilt efter solnedgången verkar delfinerna bli speciellt nyfikna på vår sakta drivande segelbåt och ger oss repetitiva besök natten lång.

.

Inte en dag går utan observationer av stora delfingrupper. Alboránsjön är verkligen ett paradis för delfin-entusiaster!

Vissa individer kommer för att säga hej när vi fortsatt driver, medan andra föredrar att simma med oss när båten har lite högre hastighet.

.

Alboránsjön är en av de artrikaste områdena i Medelhavet, men är också en av de mer trafikerade rutterna...

.

Vi träffar på stora grupper av intensivt aktiva och nyfikna strimmiga delfiner (Stenella coeruleoalba)...

.

... de större flasknosdelfinerna (Tursiops truncatus) ger oss också flera lekfulla besök...

.

... så gör även de vackra sadeldelfinerna (Delphinus delphis).

.

På längre avstånd observerar vi dessutom en grupp Risso-delfiner (Grampus griseus) och en Cuviers näbbval (Ziphius cavirostris).

Trots de perfekta förhållanden och ofattligt många delfinmöten ser vi fortsatt inte en enda fena av den art vi just nu letar efter, grindvalen.

.

Efter många dagar och nätter ute på den artrika Alboránsjön...

.

... dyker de plötsligt upp och nyfikna närmar de sig vår båt!

Det börjar med några få djur för att snart bli fler och fler grindvalar runt oss. Dessa är långfenade grindvalar (Globicephala melas), en art som anses vara en resident art i Alboránsjön.

Dessa nyfikna, extremt sociala och mycket pratsamma delfiner är kända för sin iver att närma och interagera med båtar. Tyvärr utnyttjas detta beteende på Färöarna där de årligen brutalt slaktas i stora antal.

Lyckligtvis är alla valar skyddade i Medelhavet och jag hoppas verkligen att våra nyfikna grindvalsvänner inte kommer på tanken att lämna sin blåa Medelhavsbassäng för nordligare breddgrader.

Under vår vistelse i Alboránhavet har vi även fått fler möten med ett annat, mycket speciellt, havslevande djur...

Mer om detta i nästa blogginlägg!