Det finns en slags stillhet som bara en avlägsen ö kan lära ut, en tystnad som lägger sig över vilda, vindpiskade stränder där krabbor gömmer sig i den mjuka, vita sanden. Här talar tidvattnet i mjuka stavelser, och till och med vågorna verkar andas lite långsammare...
Inte långt från kusten förändras världen. Lummiga skogar reser sig i lager av grönt, deras kronor prasslande som ett mjukt andetag genom träden. Solen silar ner i darrande strålar genom den skira växtligheten och över de tysta stegen av skogens små, nästan osynliga liv...
Strax under ytan, vid öns grunda korallrev, blir världen viktlös. Här sveper jättelika mantor fram i mjuka, drömlika rörelser och återvänder gång på gång till sina rengöringsstationer, där de graciöst och fridfullt glider i vida, lättsamma cirklar...
På den här ön är stillheten inte ett ögonblick.Det är en tidlös närvaro…
…en hjärtrytm som följer tidvattnets rörelse och mantornas tysta dans, en tystnad som stannar kvar långt efter att du lämnat stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar