Barents hav, Svalbard, Norge
Under en ekosystembaserad havsundersökning i Barents havs arktiska vatten tillsammans med Havforskningsinstituttet mötte vi en gammal bekant –grönlandsvalen (Balaena mysticetus).
Grönlandsvalen är den enda bardvalen som lever i Arktis året runt och är ett av de mest långlivade däggdjuren på jorden. De växer långsamt och tros kunna leva i mer än 200 år.
Men hur vet vi att de kan bli så gamla?
Ibland bär dessa valar på ledtrådar från sitt eget förflutna. Gamla harpunspetsar, tillverkade av valfångare för mer än ett sekel sedan, har hittats inbäddade i grönlandsvalar. Sådana fynd ger starka belägg för deras extraordinära livslängd.
Ett harpunfragment från 1800-talet som hittas i en val i modern tid är en ledtråd till dess förflutna och ett bevis på att valen överlevde ett möte med valfångare för mer än ett sekel sedan.
Dessa bardvalar, som kan bli upp till 18 meter långa, var en av de första arktiska valarterna som jagades intensivt av kommersiella valfångare. Eftersom de simmar långsamt och har så mycket späck att de flyter när de dödats, blev de ett attraktivt byte för de tidiga valfångarna, som opererade från små, handdrivna båtar som sjösattes från segelfartyg.
När den kommersiella valfångsten av grönlandsvalar så småningom upphörde hade arten drivits nära utrotning över stora delar av sitt utbredningsområde.
Idag lever grönlandsvalen i ett Arktis som förändras snabbt. Klimatförändringar och förändrad tillgång till föda kan påverka deras framtid, samtidigt som andra potentiella hot inkluderar kollisioner med fartyg, att de fastnar i fiskeredskap, undervattensbuller, föroreningar samt utvinning av olja och gas till havs.
Att få möta en grönlandsval i dessa arktiska vatten är alltid ett privilegium, en påminnelse om att några av havets äldsta invånare fortfarande finns kvar och rör sig tyst genom en föränderlig värld.
