Noumea, Nya Kaledonien, Södra Stilla Havet, September 2020
Fram tills hit, inte längre. Så nära, men ändå så långt ...
En resa, inte utan komplikationer, men slutligen är jag tillbaka i Nya Kaledonien, där 14 dagars karantän har börjat. Hur sött det salta Korallhavet kommer att kännas när dessa två karantänsveckor är över!
Under den strickta karantänen får jag inte lämna hotellrummet. Mat levereras till dörren av vänlig personal tre gånger om dagen.
Jag känner mig lyckligt lottad som fått rum med fantastisk havsutsikt. Det varierande scenerit utanför gör gott för både sinne och själ.
Övervakade promenader arrangeras varje dag då vi släpps ut i mindre grupper för att få tillbringa en timme i hotellets trädgård.
Området vi får stanna inom är markerat med staket och plastband och bevakad av vakter. Stranden och poolen är nära, men utom räckhåll.
Så skönt ändå att få komma sig ut och känna sol och vind och utforska den gröna trädgården en stund!
Högt som lågt, så mycket blomstrande skönhet det finns att beskåda och utforska i ytterligare detaljer. När man ser på ting med nyfikna ögon finns det ständigt mycket att beundra och hålla sig sysselsatt med.
Två veckor kan låta som en lång tid att spendera ensam i ett isolerat hotellrum, men faktum är att jag tycker att tiden flyger riktigt snabbt med de många små aktiviteter jag håller mig upptagen med... ;-)
Det närliggande, salta havsvattnet kommer dock att kännas så fantastiskt härligt när jag får återvända till att vara en fri varelse igen.
Och inte minst, hur underbart det blir att, efter 7 månader från varandra, äntligen träffa min partner igen och tillsammans fortsätta på det spännande projektet vi startade upp innan viruset blev viralt.
Mer om detta snart!
~~~ ~~ _/) * ~~~~
~~ ~~~~~ ~~~ ~~
