Efter att ha spenderat exakt tre månader i Stilla havet är jag nu på min väg till nordliga breddgrader igen...
... från Nya Kaledoniens laguner och mangrovträsk väntar snart betydligt kallare vatten på mig...
... men innan det blir bilder från våra spännande nordiska vatten, kommer här ett sista blogginlägg från södra halvklotet med bilder från en av mina favoritplatser i Stilla havet...
.
Följ med mig till en liten öde sand-ö, som ligger endast ett litet stenkast från Nya Kaledoniens imponerande Barriärrev.Vänta lite, sa jag öde ö??
Med närhet till både lagunen och Korallhavets djupare vatten blir denna lilla ö en oas för många intressanta individer...
... och det är på denna plats jag får många nyfikna och närgående möten. Låt mig presentera öns lokalbor! :)
.
Visserligen är mänsklig aktivitet ett minne blott på denna vilda plats, med detta gör inte omgivningen mindre livad för det...Öde var helt klart fel ordval! ;)
.
Jag befinner mig totalt omgiven av tusentals sjöfåglar av flertalet arter. Tofstärnorna (Thalasseus bergii) är energiska och förser ön med ett ständigt livat fågelskrik.I denna omgivning är det långt ifrån tyst...
.
Ett betydligt lugnare sällskap är Fou brun (franska), eller Brun sula (Sula leucogaster) som den kallas på svenska.
Brunsulorna fascinerar mig starkt och är huvudanledningen till varför jag, under stekande sol, ligger där svettig i sanden...
.
Omgivningen luktar starkt fågel och min svarta rashguard blir inte bara full av sand och havssalt, utan får snart även en allt vitare färg och starkare lukt...Nåväl, i sjöfåglarnas paradis är dett något man får räkna med! ;)
.
Med kamera och teleobjektiv redo på stativet ligger jag helt stilla i sanden och det dröjer inte länge innan jag får många nyfikna blickar på mig från både unga som äldre fågelindivider.
.
Jag tror inte att det är ofta som mina nya vänner har mänskligt sällskap så helt klart är dom till en början lite fundersamma på mig, men med mitt stilla lugna beteende accepterar dom mig fort.
.
Brunsulorna lever främst på småfisk och tioarmade bläckfiskar och fångar sin föda genom att störtdyka ned i havet.Från ca 10-12 meters höjd lokaliserar fåglarna sitt byte innan dom, med hög hastighet, dyker ner i vattnet.
Brunsulorna kan dyka ner till 2 meters djup och använder sig även av vingarna och benen för att komma sig fram under ytan.
Något som är starkt iögonfallande när jag ser dessa graciösa fåglar är deras varierande färg på ansikte och ben...
... medan honorna har en gul nyans på både fötter och näbb...
.
... är hanarna "sminkade" med blått!!
.
Brunsulans har sitt bo direkt på marken och båda föräldrarna turas om att ruva de två gråblå äggen.Dessa vackra fåglar är monogama och paret håller samman i många år.
.
När man bor på en liten Stillahavsö är det skönt att få lite höjd för att bättra på havsutsikten.. ... somliga föredrar en mer solid grund vid val av sin andravåning...
... medan andra är lyckligt lottade att få en hel kokosnöt för sig själv!!
En alldeles egen kokosnöt på en "öde" Stillahavsö med bästa utsikten över Korallhavet... Vad mer kan man önska sig!? :)
Även om fåglarna visar sig vara avslappnade i mitt sällskap så vill jag inte störa dem mer...
Solen steker allt starkare och det känns lockande att snart komma mig ner i vattnet igen.
Med långsamma rörelser plockar jag ihop kamerautrustningen och lägger tillbaks den i drybagen för att därefter börja simturen tillbaks till båten som ligger ankrad en bit bort från ön.
Dags att säga hej då till mina nyfunna fågelvänner: -Tack för ett fint välkomnande i ert hem och hoppas vi ses igen! :)
Snart på bloggen:
Tro det eller ej, men turen går till andra sidan klotet..!! ;)
Eller rättare sagt så har jag kommit mig tillbaka till Skandinavien igen!
Nu väntar spännande dykning i Norges djupa fjordar. Vem vet vad jag kommer att möta på djupet denna gång?
Betydligt kallare miljöer lovas i nästa inlägg...
..... :) .....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar